Annorlunda

Oket kräver total koncentration, bålen och ärmarna kräver att man stänger av hjärnan och låter händerna leka stickmaskin. Jag har försökt ställa om och få till det. Det går sådär.
Jag stickar runt för att slippa aviga varv, men först måste ju ökningarna göras. Jag följde mönstret men då blev jumpern alltför vid så jag har repat upp och hoppat över ganska mycket ökningar (totalt cirka 35 maskor). När det bara rör sig om EN färg funkar det att repa upp, men angoran biter sig fast och det känns grymt mot garnet att bråka med det så här. Nu hoppas jag att det blir bra.

Dags att ta sats

Nu är hela oket klart och det är faktiskt väldigt vackert - färgerna och kompositionen, så bra det är!
Problemet är att det återstår hur mycket enfärgad, enformig stickning som helst. Jag får ta en liten paus innan jag ger mig på det.

Tålamodsprövande

Fyra färger samtidigt är ju egentligen två för mycket och samtidigt är det ganska kul att sitta och pilla för att få lagom långa flotteringar och avigmaskorna där de ska vara. Ett enda varv tar en kväll så det är tur att det inte är så många av det slaget.

På ett varv som består av 325 maskor ska man öka 78, det är väldigt många! Här har jag satt markörer där ökningarna ska vara för att de ska hamna på vettiga ställen och bli rätt antal. Jag har naturligtvis inte 78 markörer så jag fick ta det i etapper och faktiskt hade jag 403 maskor när jag kommit runt.



Lite till

Nu är det lite fler färger inblandade, men ännu inte mer än tre samtidigt. Det är "bara ett varv till" som gäller, det är svårt att sluta sticka.
Tröjans (eller "jumperns" som man borde säga för att vara mer autentisk) baksida är ett vackert trassel. Det är en fröjd att få handskas med det här ljuvliga garnet!

Vildäpplet

Jag stickar en Vildäpplet och här är en bild på nästan alla färger som ingår. Sammanlagt är det 13 (!) stycken om man räknar bort bottenfärgen (mörkgrön). På en del varv stickar man med fyra färger samtidigt, men dit har jag inte kommit än. Jag gillar pillet med färgerna och räknandet och gruvar mig för den enahanda slätstickningen längre fram.

Min blogg heter Stickagårju och själv heter jag Lena. Jag har stickat en bohuströja tidigare, Nya Azalean. Inte heller den valde jag själv, och tur var väl det, för det är ju omöjligt att bestämma sig för en av alla dessa vackra tröjor. Båda två är tröjor, alltså inte koftor, jag behöver samla mig lite för att klippa i den här typen av stickning och att sticka aviga varv med tre färger eller fler känns så gott som uteslutet. Nya Azalean var enklare att sticka än Vildäpplet, som mest var det tre färger samtidigt och ökningarna var placerade på ett annat och lite fiffigare sätt. Då stickade jag både bål och ärmar på rundsticka och det tänker jag göra nu också. Jag hade tänkt göra ärmarna lite smalare, de blev lite onödigt vida på Azalean, men efter att ha läst Tålamodspåsens beskrivning av hur värme kan påverka plagget låter jag kanske bli. Det är ett tag dit.

På bilden syns min egen idé om halskant, ingen revolution direkt, men jag gillar den: en slätstickad kant som får rulla sig mot ett avigt varv. På så vis blir ringningen lite större och jag slipper sticka 1r1a.